Stress och Seneca d.y.

9 mars, 2010 at 13:44 (Personligt) (Charlie, Föräldraskap, Jobb, Personligt, Primus)

Jag känner att jag lever i en ständig stress. Jag jobbar heltid, på två olika tjänster, pendlar och försöker vara en god mor till Primus och inte lämna honom på dagis så länge att han gråter av trötthet när jag ska hämta honom. Jag är förstås starkt stöttad av Charlie som oftast lämnar honom så sent han kan, men det innebär ändå att jag måste vara på jobbet kl. 07.00 om jag ska hinna hämta. Med en resväg på lite över en timma måste jag vara på tåget kl. 06.00. Puh..

Jag har dock förstått en sak, som mycket handlar om hur jag fungerar. Jag är mest stressad över möjligheten att jag skulle/borde vara stressad. Det är en underlig sak och skapar en hel del onödig oro för mig. Det är svårt för mig att identifiera men jag har blivit en aning snabbare på det genom åren.

Jag tycker att Seneca d.y. sa det bäst: ”Scies nihil esse in istis terribile nisi ipsum timorem”. Det betyder, väldigt fritt översatt: ”Du kommer att inse att det mest fruktansvärda i detta är själva fruktan”.

Jag är stark, kraftfull och insiktsfull, och jag kommer alltid klara det som kommer. För, allvarligt talat, när jag tittar bakåt, så är det ännu inget som har hänt som jag inte klarat av.

~*AB*~